Berättelsen om Silla

Det här är berättelse om hur katten Silla kom in i våra liv. En rädd kattflicka stod utanför mina svärföräldras dörr nyårsafton, de tog hand om henne men hon fick bo i uthuset och kunde bara vara inne i huset ibland då deras katter inte gillade henne alls. Vi träffade den här lilla kattflicka första gången när vi åkte in om sambons föräldrar på vägen hem den 3 januari. Vi trodde inte att de hade henne kvar, så gissa om vi blev förvånade när vi upptäckte henne i uthuset :p Vi kunde inte låta bli att klappa henne, men vi kunde inte stanna länge så vi träffade inte henne ordentligt förrän dagen efter. Då såg hon ut så här:
 
 
 
Den kvällen försökte vi hjälpa sambons föräldrar att hitta ägaren eller ett eventuellt nytt hem till kattflicka, då hon inte kunde stanna kvar hos dom mycket längre pga att deras katter inte gillade henne. Vi lyckades inte och efter ett tag började vi fundera på om vi kunde ta hand om henne istället. Då jag är överkänslig mot katter och sambon inte är en kattmänniska, bestämde vi att vi skulle ta hand om henne på prov eftersom hon inte kunde vara kvar hos mina svärföräldrar längre. Kattflickan fick namnet Silla av min svärmor, då hon är röd och skulle bo i Sillaröd. Vi visste inte så mycket om henne mer än att hon snart var cirka 1 år och verkade frisk och pigg enligt veterinären samt saknade id-märkning/chipp. Silla följde med oss hem onsdagen den 6 januari och till en början gick det bra, hon var kelig, tillgiven och spann så fort man rörde henne ^^ Men efter hand som tiden gick blev min överkänslighet värre och värre, jag började få allergiska symptom och besvär. Det kliade i ögonen samt näsan och jag blev flammig på delar av kroppen. Vi kom fram till att det skulle bli för jobbigt för mig att behålla henne så vi beslutade att ta kontakt med olika hjälporganisationer för katter och se om de kunde hjälpa oss hitta ägaren eller ett nytt hem. 
 
 
I början på februari trodde vi att vi hade hittat ett nytt hem till Silla via en bekant till mig som kände någon som ville ta hand om henne. Kattkomando syd hade till och med kontaktat hemmet och allt verkade bra när de plötsligt ringde och hade ångrat sig. Någon vecka senare efter många om och men hittade kattkomando syd ett annat hem till Silla, hos en mamma och en liten pojke utanför kivik. Det bestämdes att vi skulle lämna henne hos veterinären för sterilisering, vaccinering och id-märkning därfter skulle ett jourhem i Löberöd ta hand om henne tills hon kunde flytta in hos sin nya familj. Efter en liten detour hos fel veterinärklinik pga dålig information hamnade hon rätt. Ringde jourhemmet på kvällen och fick veta att allt hade gått bra. Veterinärkliniken hade dock blivit lite förvånade då de först bara hittade en äggledare vid stereliseringen, det visade sig att en av äggledare hade spruckit. Plötsligt förstod vi varför hon hade kissat och bajsat inne trots tillgång till kattlåda, hon kunde kanske inte kontrollera sina behov pga att hon inte mådde bra samt hade ont. Enligt jourhemmet så hade hon antagligen inte klarat sig om inte någon tagit hand om henne och hade hon blivit med kattungar hade hon definitivt inte överlevt. Så det var tur att någon tog hand om henne och att hon fick hjälp när hon fick. 
 
 
Silla var en riktig utbrytardrottning, hon kunde bland annat öppna köksdörren själv så vi fick barikera den på olika sätt, trots det lyckades hon ta sig ut några gånger innan vi lyckades hålla den stängd :p 
Hon hade gärna fått gå fritt i huset om hon inte hade klöst på våra möbler trots tillgång till klösbräda och om hon hade varit mer rumsren.
 
Innan det här inlägget tror jag inte att jag nämnt Silla alls i något blogginlägg, för att jag tyckte att hon var så speciell att hon förtjänade ett eget blogginlägg om bara henne och hur hon kom in i samt gick ut ur våra liv. Silla hade en hel del favoritställen att ligga på såsom: På granmattan under granen,i fönsterkarmen och då allra helst i solen, under någon av våra många soffor eller sängar. Hittade man inte henne där så var hon garanterat på en fleecefilt i någon av våra soffor eller fåtöljer. Hos svärföräldrarna var hon alltid antingen i trappan lurpassandes på någon/något eller på en stol under bordet :p Hon spann som ingen annan katt jag hört spinna och var otroligt tillgiven och kelig :) Silla kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan och vi hoppas hon fick det bra hos sin nya familj.
 
 
 

Kommentera här: